Hur ser Gud p� sin kyrka (f�rsamling) i v�r tid och i v�rt land? �r allt frid och fr�jd? Lever den som Gud vill? Eller bryr sig Gud alls om hur vi lever? R�cker det med att h�vda att "Gud �r k�rleken" och sedan �r all k�rlek ett uttryck f�r Guds vilja? D�rf�r handlar det knappast om gr�nsdragning mellan vad som f�r kallas kristet och vad som inte �r det, enligt KG Hammar. �r det p�ven i Rom som genom sin succession �r Guds speciella redskap att leda kristenheten? Eller har Gud ett helt annat syns�tt p� den han kallar till sin ledare? �r alla karismatiska personligheter Guds speciella f�retr�dare eller finns ocks� d�r tomma tunnor som skramlar? Svenska kyrkan �r en stor akt�r p� Bok- och biblioteksm�ssan i G�teborg, men var finns Gud i programmet? �r det verkligen Jan Guillou, �sa Moberg, Elisabeth Ohlsson Wallin, Mark Levengood, Mohammed Omar m fl som �r l�mpade att uttrycka vad som �r heligt? Oded Meiri visar p� att Svenska kyrkan f�rde en antiisraelisk kampanj p� bokm�ssan. Kan n�gon tro att st�mning och mysiga milj�er fr�lser en m�nniska? Pastor Jonas Clark fick se n�got helt annat i ett par syner han fick fr�n Gud. Jesus s�ger i Upp. 2:4-7: "Men det har jag emot dig, att du har �vergett din f�rsta k�rlek. T�nk d�rf�r p� varifr�n du har fallit, och omv�nd dig och g�r dina f�rsta g�rningar. Annars, om du inte omv�nder dig, skall jag komma �ver dig och flytta din ljusstake fr�n dess plats. Men det ber�mmer jag dig f�r, att du hatar nikolaiternas g�rningar, som ocks� jag hatar. Den som har �ron m� h�ra vad Anden s�ger till f�rsamlingarna." Nikolaiterna menade att det gick bra att tro p� Gud samtidigt som man fritt och hur som helst kunde leva ut sina sexuella drifter. Precis som hela v�rt samh�lle tror idag och till och med kyrkliga ledare inst�mmer i, varav fler och fler till och med utger sig f�r att vara homosexuella. Kan det vara s� att ljusstaken har flyttats och kyrkorna med dess ledare och bes�kare har inte uppt�ckt det? L�s och begrunda! /Bertil Lundberg |
Den stora f�rsamlingen � en profetisk dr�m
av Jonas Clark Jonas Clark delger en profetisk dr�m han fick om den smala v�gen till Himmelriket och de f� som finner den.
Jag stod vid sidan om en mycket stor och stilig ung man som uppenbarligen var Herrens �ngel. Han var mycket behaglig i sitt upptr�dande, fast�n hans st�llning var som en som hela tiden stod redo f�r strid. N�r han f�rst h�lsade mig sa han: �Du �r inbjuden till att st� inf�r den stora F�rsamlingen.�
Det h�r var b�rjan p� en dr�m som jag aldrig kommer att gl�mma. Efter att ha h�rt hans ord, blev jag genast f�rflyttad i anden till en annan plats. Jag kunde k�nna att jag hade kommit in i en v�rld som var skild i tid, �nd� parallell till den nuvarande dimensionen. Jag var utanf�r ramarna f�r en m�nsklig v�rld. Jag var i anden.
Bara festatmosf�r
N�r jag �ppnade mina �gon, vandrade jag in i ett stort t�lt med s�gsp�n p� golvet. M�nga gladde sig och nj�t av vad som liknade ett v�ckelsem�te som p�gick. Jag h�rde radio och tv kung�relser om de stora och kommande attraktionerna. �Kom och bli v�lsignad! Ikv�ll kommer Gud att hela de sjuka.� T�ltet var fyllt med en karneval och fest atmosf�r. Det var mycket av s�nger, sjungande, predikande och sinnesr�relser. P� plattformen s�g allting ut att vara bra, �ven perfekt, men man kunde urskilja att bakom scenen var n�gonting i oordning som gjorde att t�ltm�tets ledare l�mnade sina uppdrag. Bristen p� ledare gjorde raderna �n l�ngre.
P� marken framf�r mig, �vert�kt av s�gsp�n och hyvelsp�n fanns en stor Bibel. Jag var f�rv�nad �ver att ingen uppm�rksammade den n�r de gick f�rbi den. Andra till och med trampade p� den n�r de kom in i de l�nga v�nteraderna. Varje g�ng som n�gon skulle b�rja titta p� Bibeln blev de ist�llet attraherade av en annonsering om v�lsignelse. I mitt hj�rta blev jag sorgsen over att m�nniskor inte lade m�rke till Ordet men blev st�ndigt avledda av vad de s�g och h�rde. �Den h�r v�gen�, manade vaktm�starna. �Kom och bli v�lsignad�, h�rdes ut�ver t�ltet. Sedan h�rde jag en h�g angels r�st deklarera: �Detta �r inte den stora f�rsamlingen. F�r�ndringar i tiden.� F�rest�llningen var �ver. Pl�tsligt var jag f�rflyttad till en byggnad som �ngeln kallade �F�rberedelserummet�. �nnu en g�ng var den full av m�nga distraktioner. Det var den platsen d�r ens hj�rta f�rbereds f�r att n� den stora f�rsamlingen. Herrens �ngel visade mig att om inte ens hj�rta �r f�rberett, d� kan deras tj�nst inte tr�da fram i sin fullhet. Tyv�rr, de vars hj�rtan inte slet sig loss fr�n f�rest�llningen i t�ltm�tet drog sig tillbaka fr�n f�rberedelserummet och st�llde sig l�ngst bak i t�ltk�n. Herrens �ngel sa mig att det var p� grund av att de hade sina hj�rtan fixerade p� sin egen tj�nst och vandrade iv�g fr�n sin f�rberedelsetid. Sedan sa Herrens �ngel: �Detta �r inte den stora f�rsamlingen. Nya tider och perioder. Vidare till n�sta plats.�
Den stora debatten
Efter att ha l�mnat f�rberedelserummet blev jag tagen till n�sta plats. D�r jag s�g en vacker vit kyrkobyggnad. Den hade ett mycket stort kyrktorn och ovanf�r n�gra trappsteg av skifferplattor en j�ttestor dubbeld�rr av tr� som ing�ng. N�r d�rrarna sv�ngdes upp kunde jag h�ra en gammal orgel spela mjukt i bakgrunden. N�r jag passerade tr�skeln in i helgedomen k�ndes en m�glig doft i luften. Jag kunde k�nna att jag kom in i en mycket gammal kyrkobyggnad. Den hade m�rka starkt utsmyckade tr�paneler p� v�ggarna och massivt f�rgade glasrutor. En man h�lsade mig i d�rren och sa: �Hymner spelas." Han fortsatte: �Tystnad. Var god och iakttag v�rdnad. Den stora debatten kommer just att �ga rum.� Sedan n�rmade sig en vaktm�stare kl�dd i svart med vita handskar och eskorterade mig till framdelen av kyrkan. Jag kunde h�ra gnisslet fr�n tr�golvet under mina f�tter n�r jag s�g tusentals m�nniskor som hade f�rsamlats inne i byggnaden. ��r detta den stora f�rsamlingen�, undrade jag? Ingen n�d till att flytta sig fram�t
Vaktm�staren pekade p� en rad i fr�mre delen av kyrkan d�r jag satte mig direkt framf�r predikostolen. Det var ingen som predikade till de som hade f�rsamlats. F�rsamlingen var helt tyst. Bort p� min h�gra sida och n�rmast plattformen, fanns det speciella sittplatser med hundratals religi�sa ledare fr�n olika kyrkosamfund. Det fanns m�nga religi�sa teologiska b�cker i deras kn�n. De v�nde p� bladen i sina b�cker som om de frenetiskt s�kte efter n�gon livsviktig information. Jag h�rde en s�ga: �Var finns n�den till att komma vidare?� Tj�nsteframg�ng
D�rifr�n kl�ttrade vi genom en slingrande irrg�ng av trappor och korridorer. Det verkade som om det skulle ta f�r alltid att bestiga toppen. Sedan slutligen efter en l�ng anstr�ngning �ppnade sig en d�rr framf�r oss. Den hade en liten skylt p� sig d�r det stod �Framg�ngs�mbetet�. N�r jag �ppnade d�rren verkade det som jag slutligen hade kommit dit jag skulle. Jag kunde k�nna den �verv�ldigande k�nslan av framg�ng, lycka och bedrifter i det h�r rummet. D�r framf�r mig var m�nga stora kristna ledare som alla hade en gl�djefylld tid �ver sin frukt och sitt h�rda arbete. De skrattade och pratade med varandra. Delade historier om kr�vande tider, vederm�dor och hur de hade �vervunnit s� m�nga hinder i sina kallelser.
D�r fanns ocks� m�nniskor som spelade alla sorter av intressanta spel, tittade p� sport och underh�lls av n�jen av olika slag. Det var en plats d�r det inte l�ngre var n�gra tj�nstekrav, inga tunga b�rdor och allting verkade vara perfekt. Var detta den stora f�rsamlingen? Bakom de underbara n�jena
P� ett s�tt, att h�ra dessa ord om framg�ng, lycka och bedrifter k�ndes gott, men p� n�got s�tt k�nde jag mig utanf�r. Allting s�g bra ut men jag kunde inte se den stora f�rsamlingen. Sedan, p� l�ngt avst�nd s�g jag en annan d�rr. Den var bakom m�nga underbara n�jen. N�r jag n�rmade mig d�rren f�rs�kte n�gon att f� mig till att spela ett spel med honom. �Kom igen! Du kommer att ha s� roligt!� �Jag kan inte, sa jag och pressade mig genom n�jena mot d�rren.
Jag �ppnade d�rren och fortsatte upp f�r �nnu fler trappor. Slutligen, efter att ha n�tt toppen s�g jag �nnu en annan d�rr som inte hade n�gonting skrivet p� sig. N�r jag tryckte upp d�rren kunde jag se en stor sport-arena. Den liknande ett gigantiskt Coliseum. Och bara ett f�tal steg framf�r mig stod en massiv, men tom, predikostol. Det fanns ingen som stod bakom den f�r att predika Guds Ord till massorna. Jag kunde f�rst� att den hade s�llan anv�nts. Bakom mig till v�nster och h�ger kunde jag se m�nga m�nniskor sitta i stolarna med myndighet. Jag s�g Absalom, Jesabel, Kora, Balaam och hundratals falska profeter och apostlar.
P� andra sidan den stora arenan s�g jag myriader av m�nniskor som hungrade efter Guds Ord. De var en stor folkmassa som uppmuntrade mig att n�rma mig talarstolen. �Kom igen! Kom igen�, ropade de. N�r jag n�rmade mig predikostolen kunde jag se f�raktet i ansiktet av dessa som falskeligen satt i auktoritetsst�llning i stolarna. De skrek: Vem tror han att han �r? G� tillbaks till de underbara n�jena.� En f�rs�kte �ven att stoppa mig, men n�r han kom n�ra mig f�ll han ner vid mina f�tter av Guds kraft. �vers�ttning: Bertil Lundberg
av Jonas Clark
�Det kommer! Det kommer! Det kommer f�r snart och mina kyrkor �r inte starka nog. G� och styrk mina kyrkor.� Detta �r vad jag h�rde dundra i min ande n�r vi flog in i Amsterdam fr�n Miami. �Det kommer! Det kommer! Det kommer f�r snart och mina kyrkor �r inte starka nog. G� och styrk mina kyrkor.�
Detta st�rde mig i min ande n�r jag funderade over dessa ord fr�n himlen. Sedan n�r orden ekade i mina �ron s�g jag utseendet av en hand komma ut ur det babyloniska riket (Syrien, Iran och Irak). Dess handled sv�vade �ver de brittiska �arna och fingrarna str�ckte sig in i norra Europa, de Skandinaviska l�nderna och genom v�stra Ryssland.
Vad betydde denna profetiska syn? 1) Apati 3) Kontroll 4) Islam 5) Kritik B�n �r den mest viktiga saken en kyrka kan g�ra just nu ��men mitt folk, som �r uppkallat efter mitt namn, �dmjukar sig och ber och s�ker mitt ansikte och omv�nder sig fr�n sina onda v�gar, d� vill jag h�ra det fr�n himlen och f�rl�ta deras synd och skaffa l�kedom �t deras land.� (2 Kr�n. 7:14). Vi beh�ver be som de gjorde i Apostlag�rningarna: ��Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hj�lp dina tj�nare att frimodigt predika ditt ord, genom att du r�cker ut din hand f�r att bota och l�ta tecken och under ske genom din helige tj�nare Jesu namn.� N�r de hade slutat att be, skakades platsen d�r de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.� (Apg. 4:29-31). �Till sist, bli starka i Herren och i hans v�ldiga kraft.� (Ef. 6:10).
Jonas Clark �vers�ttning: Bertil Lundberg Jonas Clark �r pastor i Spirit of Life Ministries Church i Hallandale Beach, Florida. Den extrema islamistiska sunni Deobandi-sekten fr�n Pakistan tagit kontrollen �ver h�lften av mosk�erna och de flesta muslimska skolorna i Storbritannien ber�ttar The Times 070907.
Tillbaks till: www.tidenstecken.se
|